ASTROLOGINS HISTORIA

 

Nedan en kort resumé av astrologins långa historia vars rötter härrör tusentals år tillbaka i tiden. Att astrologin härrör långt tillbaka vet vi eftersom det hittats astronomiska monument som avslöjar att astrologiska ceremonier ägt rum långt innan något fanns nedskrivet. Ritualer för solen och månen - ritualer för regn, skörd, jakt och fiske etc....
Monument och spår av ceremonier (astrologiska monument) har hittats i stora delar av världen, vilket i sin tur resulterat i att astrologins exakta hemvist inte fastställts. Astrologin har alltså ett utgångsläge som ger utrymme för många gissningar och teorier, men där det, trots det, finns ursprungsområden som är mer belysta......

Är du intresserad av mer astrologisk historia, än denna artikel, finns det länkar att följa längst ner på sidan.............

 
Astrologi, något man tror eller inte tror på......

Eftersom astrologin tidigt i modern tid, i stora delar av världen, blivit förenklad och avskuren från den mer trovärdiga vetenskapen (mer om det längre ner i texten),  presenteras det ofta en skenbild av vad astrologin egentligen handlar om. Det vill säga att masskulturen strävat efter astrologisk förenkling för att fånga allmänhetens intresse snarare än att gå på djupet. Något som i sin tur, parallellt med andra orsaker, lett fram till urvattning av astrologin, och som medverkat till att astrologin blivit en vetenskap, som idag, uppfattas som något man "tror eller inte tro på".
Och visst kan man ha kul med astrologi, men med medvetenheten om att det också finns en lång och gedigen historia bakom planeter och stjärntydning. 
Astrologin är, med andra ord, inte "new age", astrologi är "old age" ..........


Djupare in i astrologins rötter.....

Många av de äldsta nedskrivna astrologiska dokumenten sägs härstamma från antikens Grekland, varpå grekerna tillskrivits kartläggandet av zodiakens tolv tecken, samt av ekliptikan (solens illusoriska rörelse över himlavalvet). Trots att det samtidigt finns astrologiska skrifter med 4000-årig vagga  i Babylonien eller Mesopotamien, områden som idag ligger vid Irak och Persien. 
Och andra menar att kartläggningen av ekliptikan skedde ännu tidigare i Indien och som finns nedskrivet i Veda (hinduismens äldsta boksamling).
Eftersom så många  kontinenter  involverat astrologin i kulturen är det troligaste att skilda civilisationer integrerat med varandra, bytt idéer och tankar som sedan spridits runt om i världen, men oavsett ursprung,
 kan vi ändå, enas om, att västvärlden, den del av världen som vi befinner oss, länge haft grekernas astrologiska vetskap som en viktig och inflytelserik utgångspunkt.

Mesopotamien

 
Historisk tillämpning…

Från historiskt ursprung till historisk tillämpning. I svunna tider hölls inte astronomi, matematik och astrologi isär utan var fram till modern tid integrerade. Det är först under de senaste århundradena som disciplinerna åtskilts. Förr var alltså astronomer, matematiker och praktiserande astrologer en och samma person. Exempel på det är gestalterna i Pythagoras skola; Aristoteles, Hippokrates och Platon.
Och där storverket "Tetrabiblos" som skrevs av astronomen, matematikern och astrologen Claudius Ptolemy från Alexandria. Ptolemys volymer från cirka 120 år e.kr innehåller viktiga astrologiska tabeller över solens-, månens- och planeternas rörelse och födelsehoroskop.
Och där ännu en stor astronom och matematiker var Hipparchos, som på 200-talet f.kr registrerade tusentals stjärnor, och som satte vår- och höstdagjämningspunkterna på kartan. Hipparchos utvecklade även teorin om att "varje händelse på jorden är knuten till en motsvarande händelse på stjärnhimlen, att skeendet i kosmos upprepas i varje människa".


“Hipparchos at the Observatory in Alexandria”, Hermann Göll, 1876

 

Hur har astrologin hamnat där den befinner sig idag......

Återkommer till det som jag inledde texten med, astrologin har blivit beskuren från den mer trovärdiga vetenskapen i stor del av världen”…..
Trots astrologins höga status började den astrologiska vetenskapen gömmas mer och mer när kristendomen tog över. Där kyrkan inte bara censurerade astrologin utan försökte censurera all visdom om himlavalvet. Höga auktoriteter kämpade emot astrologin eftersom de ansåg att himlakroppar och planeter inte skulle konkurrera med den ”riktiga” guden(eller möjligtvis av rädsla för att mista egen hög position). 
Den allra främsta orsaken till att kyrkan ansåg astrologin som omoralisk verkar dock varit ett resultat av nya tidens astronomiska heliocentriska teorier, snarare än på astrologin i sig självt. Menat att upptäckten att solen, och inte jorden, var i centrum, blev något som kyrkan och andra högre auktoriteter inte ville hålla med om. 
Trots allt detta finns astrologisk symbolik kvar i många europeiska katedraler. I exempelvis Rom, i Vatikanstaten, finns  flera monument som sammankopplas med astrologi och astronomi.
Tilläggas till det, för att tillbaka koppla tillbaka till hur astrologin beskurits från sin trovärdighet, finns också hänvisning om att läkare runt medeltiden inte fick sin läkarlegitimation innan de var klara med sin astrologiska examen. Först när de var kapabla att ställa en diagnos, förstå olika tillstånd ur ett astrologiskt medicinskt perspektiv, ansågs de som dugliga läkare.

Hursomhelst var upptäckten att, solen i stället för jorden, var centrum, en tid då traditionella perspektiv omkullkastades, en tid när det som vi idag kallar vetenskap formades.  En tid när de mystiska lärorna knuffas ut från universitet, ut ur vetenskapens fack, och därmed avskildes astrologin från naturvetenskapen. (”häxjakten” och ”bokjakten”  har alltid varit stor genom tiderna, trots att bålen och omständigheterna sett lite annorlunda ut längs tidslinjen).

Inte bara i Europa ägnades det tid på att försök att driva bort gamla kunskaper, utan även i Indien gjorde kolonialismen och européerna  sitt bästa för att utplåna den ayurvediska kunskapen och Jyotish (vediska astrologin). Ett skeende där auktoriteter tvingade befolkningen att stänga vediska skolor och att bränna vediska skrifter. Tur nog lyckades inte alla vediska dokument utplånas, utan bevarades i avlägsna byar, där kunskapen också fördes vidare via mun, från by till by och från generation till generation. Tillägg till det är att det endast är några få år sedan den viktigaste och äldsta skriften gällande Jyotish återfanns - Brihat Parashara Hora Shastra - en historisk samling som är bärare av många viktiga astrologiska visdomar och kunskaper.

Sammantaget av det ovan har följaktligen medfört att astrologin beskurits från den mer trovärdiga vetenskapen och stannat vid något som man "tror eller inte tro på".  Det trots att flera av de största i mänsklighetens historia varit astrologer: Pythagoras, Platon, Hippokrates, Hipparchus, Ptolemaios, Goethe, Emerson, Copernicus, Galileo, Kepler, Brahe, Dante, Yeats, CG Jung, Krishnamurti och Gurdjieff  för att nämna några.

 Astrologin har således, efter att ha varit en stor, betydande och viktig vetenskap, mer eller mindre, förskjutits att bli ett sällskapsnöje för de vidskepliga och till något som endast ”häxor” sysslar med, trots att astrologin är vetenskap med anor på många tusen år. Det vill säga, att stjärnhimlen, planeterna, solen, månen och solförmörkelser har används av profeter, filosofer och kejsare i större delar av världen i urminnes tider. Och där det också i bibeln återfinns  astrologisk konfigurationer; tjuren, lejonet och örnen. Mönster och element som sammankopplas med tecken och planeter. Och hur var det? Följde inte också de tre vise männen en stjärna till Betlehem:)

Därtill är Astrologin långt ifrån lika förenklad som ett "soltecken" i en tidningsspalt, människans natur är bra mycket mer mångfacetterad än så. Tyvärr har år av förenkling skapat en skenbild av vad astrologin, är och kan ge,  astrologin är oändligt mycket mer komplex, insiktsfull och berikande än den bild som så ofta ges idag.